”Gustav Adolf blev otålig för att landstigningen gick långsamt, och från en liten båt, en Esping, hoppade han i land men landade på underbenet och rev därvid upp huden. Detta var inte en bild som passade en from hjälte, så i senare målningar ser vi Gustav Adolf ligga på knä framför sina soldater och be om Guds hjälp för de företag som just börjat.”

Sverker Oredsson, Gustav II Adolf, Atlantis, Stockholm 2007. (Sida 202)

Att göra en resa i Gustav Adolfs spår kan bli betraktat från ett svenskt perspektiv som ett nationalistiskt projekt, men från ett tyskt perspektiv är det mer ett tysk-regionalt uppslag. Under 1600-talet och speciellt i det 30-åriga kriget definierade sig en mångfaldig samling delstater genom religions tillhörighet. För tyska staten som är grundad så sent som 1871 finns det därför ingen möjlighet för projektion.

Både protestantisk och katolsk religion är statsreligion i tyskland, och för de båda finns det ingen anledning att debattera den del av religionsslakt i tiden av ökumene, så hela blocket med det 30-åriga kriget är ledig för alla andra formen av applikationer.